swingitfrken.blogg.se

Jag skriver om allt jag kommer att tänka på.

Motion och hälsovecka

Kategori: Allmänt

Senast jag motionerade var tillsammans med en kompis på gymnasiet. Vi var riktigt duktiga! Men detta var innan instagram, då man via foton och # kunde dokumentera hur duktiga vi var.
Nu svämmar flödet på Facebook och instagram över med träningsbilder, träningsmode och vänner som visar hur duktiga de varit via runkeeper.
 
Jag har inte tränat sen gymnasiet för att jag är full med ursäkter.
Jag har inte tid, då måste jag köpa kort, och om jag ska börja "gratis" springa måste jag köpa skor och kläder, jag har inte råd!
 
Jag har en träningsmaskin hemma. En "ab circle pro", som min man beställde från tv-shop när han var pappaledig lite för länge...
Den har stått i källaren. Nu står den i vardagsrummet. Den kommer bara ta en kvart/dag av mitt liv och jag har tänkt att jag skulle kunna använda den när jag tittar på TV.
Varför inte? Den kanske för att man känner sig piggare och nyttigare?
Därför har jag bestämt att jag under en vecka ska använda den och se om det är nåt för mig. Inga nya kläder eller skor behövs.
Mer gratis träning jag tänker göra under denna vecka är att ta trappor istället för rulltrappor/hiss, gå långpromenader tillsammans med Jack.
 
Jag vill inte träna för att gå ner i vikt, utan jag vill se om träningen gör mig piggare, det är det jag behöver!
 
Därför kontaktade jag www.acrilex.se
De har gjort vitaminer för vuxna och barn som smakar och ser ut som godis, men som innehåller de vitaminer man behöver. Supergoda och nyttiga alltså! De var snälla och skickade både vuxen och barn vitaminer till mig. Som jag delat ut bland min teatergrupp och grannar/vänner här i rimbo. Får återkomma vad alla tycker om en vecka.
Det finns mycket att göra under lovet som har med träning att göra.
http://norrtalje.friskissvettis.se/schema-boka-traning-pass/schema-bokning-norrtalje/
9.30-10.30 på lördag är det familjejympa, så man kan gå tillsammans med sitt barn.
Och de har barnpassning på onsdagar 17.30-20.30.
 
Badhuset i Norrtälje är ju tyvärr stängt under höstlovet för reparation.
Men rimbo badhus har öppet:
tisdag: 7.00-9.00 vuxensim, 13-19 allmänt bad
onsdag: 12-13 vuxensim, 13-18 allmänt bad, 18-20.30 vuxensim
torsdag: 13-18 Allmänt bad
fredag: 8-10 vuxensim, 10-19 almänt bad
lördag: 11-17 allmänt bad
söndag: 11-15 allmänt bad
 
Jag tänker också gå långpromenader som sagt, med Jack varje dag kl. 18.30 och minst en halvtimme. På så sätt får jag röra mig, och umgås med jack och han kommer att somna ovaggad efter all frisk luft.
De som vill får gärna möta upp oss och gå ut och gå med oss. Ju fler desto roligare!
Kommer skriva/dokumentera om min hälsovecka dag för dag och se om jag blir piggare och gladare.
 
Tjingeling!

Varför bloggar man?

Kategori: Allmänt

Jag startade till en början en blogg för att skriva av mig vad jag gjort och visat saker jag har tillverkat.
Jag älskar att läsa bloggar som skriver om vardag och familjeliv. Bloggare som tipsar om olika saker och som skriver om vardagliga saker.
Sen finns det de som bloggar där det lyser igenom varför de bloggar. Nu pratar vi inte om Blondinbella och folk som har bloggat länge, för deras bloggar har utvecklats med åren, och jag läser de gärna.
Men såna bloggare som bloggar för att få gå på event och göra reklam för produkter. De bloggarna känns så ytliga. Om jag har provat en produkt som jag gillar, så hör jag av mig till det företaget för att jag vill skriva om produkten, för att jag tycker att den är bra. Eller för att jag ser nåt på nätet som verkar bra, eller som jag vill ha.
Men när man i ett inlägg gör reklam för ett företag som man vet att personen inte har nån användning för i verkliga livet, då tycker jag att det är dags att sluta läsa den bloggen. Exempelvis om jag skulle blogga om vattenleverantörer till företag, jag är inte anställd på ett företag som har drickfontäner, så då blir det lite fel tycker jag.
Visst älskar jag också att gå på event, men de ska ge mig nåt. Jag gillar barnevent, för att jag har ett barn, jag gillar klädevent för att jag gillar kläder. m.m. m.m.
 
Jag har på senare tid bloggat för att få skriva av mig. Jag har så många tankar i huvudet och det är skönt att få de på pränt. Jag vill gärna använda min blogg för att förbättra världen lite, utan att bli politisk. Jag vill visa att även vi små individer kan göra skillnad i det stora hela. Jag vill förändra och bli ihågkommen som en snäll och god människa. Jag är absolut inget helgon, men jag är ärlig mot mig själv och mot andra.
 
Visst tar jag också bilder på min frukost, min outfit och vad jag åt till middag, vad jag har köpt m.m. Men det postar jag på Instagram och Facebook. Och jag älskar frukost/outfit/middagsbilder, och de som vill blogga om det tycker jag gör ett fantastiskt jobb. Jag söker ofta recept på nätet, och då dyker ofta olika bloggadresser upp, och jag känner att jag fastnar för många och börjar följa.
 
Att sitta och äta en långfrukost en morgon och gå igenom bloggar och läsa vad som hänt, vad de tipsar om m.m. tycker jag är NÄSTAN lika mysigt som hotellfrukost (som är den bästa frukosten!)
Jag vill att min son, när han blir vuxen ska kunna gå in på min blogg och läsa och få en insikt i hur mitt liv varit.
 
Att följa eller inte följa bloggar, är ju var och ens val, smaken är ju som sagt var som baken. :)
 
Tjingeling!

Tomtens existens och barnkalas

Kategori: Allmänt

Att diskutera med en trött, morgongrinig snart 8 åring på morgonen är väl sådär....
Han sitter och tittar på tv och önskar sig massa saker från reklamen i julklapp. Tillslut säger jag "om man önskar sig en dator i julklapp, så får man nog inte så mycket mer, för den är ganska dyr." Varpå min son säger "Jag visste att tomten inte fanns, då skulle han ju bara göra en. Då önskar jag mig en dator i födelsedagspresent." Han fyller år den 28 december....
 
När jag var liten var det tårta, fiskdamm och lekar, som barnen själva hittade på, när man gick på kalas.
Nu ska det vara uppiffade paket med mini-pompoms och andra paketprydnader. Misstolka mig rätt, jag älskar fint inslagna paket, och gillar att slå in fint.
Det ska gärna vara överorganiserat från föräldrarnas sida också. Man ska hitta på lekar och gärna införskaffa discoljus och göra speciell spellista på spotify.
Man ska hyra simhallar och lekland. Inte för att barnen kräver det - utan för att "alla andra gör det". Och om man har hemmakalas ska det skaffas personligt pynt med vimplar och ballonger. Tårtorna ska överdekoreras med sugarpaste-figurer.
Och föräldrarna kollar in diverse you tube klipp man hittat genom att googla " slå in fina paket" samt "baka tårta som ett proffs" och "så får du till ett barnkalas att likna en hollywoodpremiär."
Jag säger inte ata föräldrarna förr ansträngde sig mindre. Jag tror att vi nuförtiden har högre krav på oss själva. För det är väl bara vi själva som ställer dessa krav på oss?
Jag har en väninna som pyntar och piffar till tårtorna så allt har ett färgtema och så. Det är verkligen jättefint, och jag skulle önska att jag kunde göra likadant själv. Men jag har inte orken, tyvärr.
Vi har alltid haft kalas hemma. Visst, vi har ballonger och serpentiner, och hembakad tårta.
Ett år gjorde jag en stor fruktsallad med glass till. Glassen tog slut, men fruktsalladen var knappt rörd.
Godispåsar fick de med sig hem i alla fall.
Min son tjatar på oss att han vill att vi ska vara på Leos Lekland i Uppsala. Och visst är det kul att de kan springa av sig och så, men jag tycker att det är så dyrt! I morse kom diskussionen om Leos lekland upp igen. Det är nog mest lekandet i leklandet, efter fikat, som lockar.
Men jag vet också att han blir glad över vilket kalas han än får.
Kanske ska ordna ett temakalas hemma? Fråga honom vilket tema han vill ha och googla lite you tube klipp.
 
Tjingeling!

Ett nytt favorithörn

Kategori: Allmänt

 
Då vår nymf parakit, Sylvester, har flyttat till Ted och Carro blev detta hörn i köket lite tomt med ett smalt vitrinskåp, så jag flyttade ver de glas som stod där till ett annat köksskåp.
Sen kom vår snälla vän Erik och hjälpte mig att bära ner vitrinskåpet i källaren (och två skoskåp). Samt hämtade upp mitt skrivbord från källaren till köket.
 
Jag har länge saknat ett skrivbord, eller nånstans att sätta datorn. Jag har använt köksbordet som datorbord, men nackdelen med det är att man inte kan använda hela matbordet och alla stolar när det är dags att äta mat.
 
Eftersom det stått en hög bur här och ett ännu högre vitrinskåp så har vi inte haft några tavlor på väggarna, därför flyttade jag över min anslagstavla där jag har en massa fina minnen.
 
Här hänger bland annat genreps biljetter på underbara musikaler! Visst går vi för sällan på musikaler och teater? I alla fall gör jag det. Jag älskar ju att gå och titta, men det blir så sällan av....
Det hänger ett rött hjärta som Jack gjort till mig på alla hjärtans dag och ett lila som han gjorde till oss båda. Det hänger ett guldfärgat brudpar som vi hade på framsidan av våra inbjudningar till bröllopet för 10 år sedan, ett bokmärke i form av "The good witch of the North - Glinda" som pappa köpt i USA när jag var liten, jag fick också ett på Judy Garland som Dorothy, men det ligger i en bok. Det hänger massa rosa band, en majblommekrans och små kort och lappar med små meddelanden på. En positiv anslagstavla!
 
På väggen har jag även tejpat upp en tidningsartikel om Mary Janes. Har alltid gillat den modellen på skor! Samt en artikel om när en kofta blir ikonisk. Jag kan bara hålla med - när jag såg dessa koft-bilder på Marilyn Monroe ville jag genast ha en liknande kofta, och jag har sökt länge men ännu inte hittat en som är lik. Sen har jag tejpat upp fina bilder som jag gillar.
På kortväggen har jag ramat in en påse med Rhodos karta på. Bara för att det är mitt favoritresmål!
Och sen även en annons från Drakenberg Sjölin, bara för att om jag bar silversmycken skulle jag köpa ur deras tidlösa kollektion. Plus att jag gått teaterskola med en av de som har företaget, och jag tycker det är så himla kul när det går bra för folk jag känner!!!
 
Tjingeling från favorithörnan!
 

Stora toppstyrda företag.

Kategori: Allmänt

När barn blir mobbade i skolan gör vi föräldrar allt för att det inte ska fortsätta. Vi pratar med andra föräldrar och skolledningen.
Men när man blir kränkt av sin chef på arbetsplatsen, vad gör man då? Mina föräldrar kan inte gärna kontakta hennes föräldrar och ha ett möte.
När alla man umgås med, som man berättat det för tycker som en själv, att cheferna gjort nåt som inte är okej och sen vill sopa det under mattan. När fackliga ombudet på arbetsplatsen fikar dagligen med cheferna på huvudkontoret och tycker att de har gjort allting rätt med rehabilitering och så, då känner man sig ganska maktlös. När cheferna bemöter allt med "Detta är dina upplevelser och de kan vi inte ta ifrån dig. Känns det bättre?" fast man har konkret fakta på kränkningar.
Jag kan säga att jag bara är med i facket just nu för att hemförsäkringen är så bra.
När man mår dåligt av att åka till jobbet, VARJE GÅNG man måste åka dit, och har svårt att koncentrera sig. Blir trött i huvudet bara av att göra en uppgift. Blir trött i huvudet av alla ljud man inte tänkt på tidigare.
Mår dåligt om man råkar se någon chef. Har fina arbetskollegor, det har jag alltid haft, de har inte gjort nåt mot mig. Det är cheferna.
Företaget vill att cheferna ska se till att vi "säljer säljer säljer" och att siffrorna går uppåt. Det de inte förstår är att för att siffrorna ska gå upp och sjukfrånvaron ska minska (den är hög) är att de måste ha en bra personalpolitik. De måste bygga upp ett förtroende, så personalen känner att de är värda nånting, att de kan prata om saker som är jobbiga utan att straffas.
När jag började på detta jobb 10 januari för snart tio år sedan, då fattade man. Cheferna gav råd och man kände att de närmaste cheferna var "på min sida". Det kan vara nåt så litet som att "idag beställde jag alla olika sorters tomater, för att jag tänkte att vi skulle smaka på de och titta vad vi tycker." Man fick små mini-upplevelser lite då och då.
2008 tog det nya företaget över våra arbetsplatser.
Nu stressar personalen ihjäl sig nästan. Har jobbat med flera personer som är på väg in eller har varit i väggen. Personal som suttit och gråtit av stress.
Sen finns det personal som "kysser uppåt", de går det bra för.
På den arbetsplatsen jag är på nu, vet ingen om (vad jag vet) vad jag har varit med om. Förutom mina chefer, då de är en del av det.
 
Den 23 januari blev jag sjukskriven för kränkande särbehandling, som sen övergick till depression. Jag har haft sån tur att jag har stöd hos min familj och mina vänner, annars hade jag säkert gått ner mig.
"Du har aldrig tänkt på att skada dig själv?" är en rutinfråga som min doktor ställer till mig och kommer fortsätta ställa till mig när vi ses. Och jag svarar alltid "nej" utan att blinka. Och det är tack vare att jag har min familj och mina vänner. Skulle aldrig komma på tanken att skada mig själv med så underbara människor omkring mig.
 
Om mitt liv varit en film, hade jag blivit nåt stort, köpt upp mitt gamla företag och sedan gått in på styrelsemötet och förklarat ett och annat. Jag vet ju i alla fall att personalen på arbetsplatserna hade fått det mycket bättre då.
 
Det är som att cheferna inte förstår att personalen på golvet gör företaget till det det är. Att det är vi som betalar deras löner, det är vi som gör att siffrorna går uppåt.
 
Nej, jag kommer på ett eller annat sätt bli nåt stort, och visa dom! Så att de sätter frukostmackan i halsen när de läser om mig och tänker "tänk att vi behandlade henne så, tänk vilka stordåd hon hade kunnat gjort för vårt företag, varför behandlade vi henne inte bättre...."
 
I Sverige är kränkning/mobbning på jobbet en fråga om arbetsmiljö. I Frankrike betraktas det som ett våldsbrott som kan ge fängelse.
Jag läste Marie-France Hirigoyens bok "Harcèlement moral" som finns översatt på svenska, och den boken fick Frankrike att se över sina lagar om trakasserier på arbetsplatser.
Läs gärna Dn:s artikel från 2010:
 
www.dn.se/kultur-noje/fritt-fram-i-sverige-men-brottsligt-i-frankrike/
 
Tack för att ni finns!
Tjingeling!