Att ha en teaterapa i familjen
Kategori: Allmänt
Så var teatern jag var med i över. Vi spelade hela förra veckan och det är så roligt att stå på scenen igen!
Jag har tur som har så förstående familj och vänner. När det gäller en spelperiod som man är inne i, så glömmer man tex att svara på sms. Man är helt uppe i föreställningen. Det kan låta lite ego, men så är det.
Jag glömde till och med ringa min vän och gratta henne på födelsedagen, ett år när jag var inne i en föreställningsperiod. Jag ringde en vecka efteråt....
Men det är alltid skönt att komma hem efter en föreställning och krypa upp i soffan och bara mysa med familjen.
Det kan inte alltid vara lätt att vara gift med en teaterapa. Denna vecka var jag bara hemma några timmar på förmiddagen och några på kvällen/hela natten. Men vi gjorde det mesta av tiden tillsammans. Vi hann både fira födelsedag och fars dag här hemma.
Jag har tur som har en man som ställde upp som bara den, denna vecka.
Min mamma, pappa och min man och son kom och såg föreställningen. Jag känner alltid ett väldigt stöd från de. De kommer på allt jag gör och stöttar. Och jag får höra ärligt vad de tycker och tänker om föreställningen, vilket jag uppskattar.
Min son pratar fortfarande om den, och han var i publiken i fredags. Han kan citera några sånger och lite repliker här och där.
Sen kommer sista föreställningen och man får separationsångest, det känns tomt efter sista applådtacket.
Jag hade dubbel separationsångest i söndags, då det både var sista föreställningen och Johnny åkte tillbaka till Finland. Så i måndags kändes det väldigt tomt. Men vi ses ju snart igen. Tiden går fortare än man tror när man har fullt upp och jag försöker få tiden att gå så fort som möjligt. Fyller dagarna med allt som måste fixas och med att försöka hitta på saker med sonen.
Tjingeling!
